Under mottot det är inte kunskapen som driver något framåt utan det är visionerna och dom fria tankarna var det äntligen dags för mig, bättre sent än aldrig....

Min första singel är gjord, den heter "Ville bara säga Hej!/Lycklig Man" och är tagen från mitt debutalbum som kommer i maj och heter "...steget fram!".
Plattan spelades in under hösten 2005 i Manora Studios under ledning av Ken Sandin.
Den andas svensk refrängpop. Tanken med plattan var att dels spinna vidare på en tradition
som jag bara älskar och som vi i Sverige är bäst på nämligen refrängstark popmusik, och samtidigt
i denna process hylla några av de människor som betytt mycket för mig i min musikaliska karriär.

Varför gör man då en platta? En skiva för mig är barndom. Jag kan fortfarande komma ihåg alla
timmarna på min storebros rum med "Give Us a Wink" (Sweet) i mina händer. Skivomslaget med
ögat som, genom att dra ut skivan, suggestivt blev mer och mer öppet. Det var första gången jag tänkte "fan det verkar ju kul att göra skivor och sjunga och sådär". Det dröjde inte länge innan mitt
första band var bildat. Det var egentligen ett mycket modernt band. Vi gjorde samma saker som
många artister gör än idag, nämligen mimade och spelade på kastruller. I bakgrunden, på en mono
Grundig bandspelare, dånade låtar med Marc Bolan, Rolling Stones, Sweet, David Bowie m.fl. m.fl.
Jag återkom ofta till brorsans skivor, bara för att titta och lyssna. Dåtidens LP hade en historia,
man byggde upp sina egna bilder genom att studera skivomslag och njuta av musiken som
knastrade ut på min Philips grammofon. Den kombinationen var fantastisk.

Tiden gick givetvis, med grundskola och gymnasium. Ett ständigt vakuum rådde och det mesta kändes
meningslöst. En dag damp en Yamaha gitarr ner i mina händer och trevande provade jag mig fram med toner och ackord. Tanken slog mig att försöka göra låtar, problemet var bara jag inte visste hur.
Givetvis hade det kommit in kärlek i mitt liv och jag vill minnas att en av mina första låtar hette "Kärleken är precis som att bygga en hydda". L åtens mening var att försöka likna en kärleksrelation med hur det var när man som barn var klar med sin hydda/koja. Det var själva arbetet som var kul, när kojan/hyddan var klar då ville man gärna bygga en ny och gå vidare.

Jag byggde nya kojor lite överallt, byggde en rätt stor i Skåne, byggde ett par mindre i Göteborg.
Under denna tid började jag träffa fler och fler musiker. Började få en inblick och ta del av all
frustration, prestationsångest och konkurrens bland alla stackars musiker. Min första tanke var,
helt ärligt, "oh herrejävvlar! så mycket bekymmer för nåt som kan vara så kul!". Men ok jag
erkänner jag har aldrig fördjupat mig så hårt i musikteori så att det skall ge mig ångest, detta tänker jag aldrig göra. Musik skall vara som en påse godis, ibland vill man ha ngt surt, ibland ngt salt och ibland ngt sött. Det är valfriheten att kunna njuta av det man vill inom musiken som är hela grejen.
Jag möttes av en massa fördomar, en massa tankar och idéer om oerhört framgångsrika musikskapare i vårt land från dessa nyfunna musikervänner i Göteborg och jag förstod dem aldrig. Tyckte att allt snack i termerna av "fy fan vad uselt eller jaha vandrar i kvintcirkeln mm" var bara rent
patetiskt, speciellt i relationen till vad exempelvis en låt har betytt för flera tusentals människor.
Det jag begrep var att musik tydligen kan klassas, något som jag aldrig gjort eller kommer att göra.
I mitt tycke används samma skalor, samma noter och ackord av alla, men vissa sätter dom i en följd medan andra väljer en annan. Den ordning styrs inte av kunskap, det styrs av hur låten är när den kommer flygande i luften till dig.

I denna veva av totalt tumult, ifrågasättande och lite irritation över att folk försökte förstöra min bild av musik dök jag på Ken Sandin. Anledningen var att jag behövde ett vik på bas till ett gig och Ken
var ledig. Hans historia och hans musicerande var oerhört intressant att ta del av och mycket snabbt kände jag att vi låg på samma frekvens. Ett par år efter första träffen och efter att även en riktigt stor och fin koja var färdigbyggd i Göteborg inleddes skivarbetet och här står jag idag.

Njut av skivan, njut av Era liv!
Martin Halvard, Göteborg 2006-03-28

Referenser
Rolling Stones, Gyllene Tider, Jakob Hellman, Basse Wickman, Dan Hylander, Wilmer X ...